Ökenkängor

Kanske inte nu.

Men efter jul eller när värsta julklappsdippen gällande pengar är över ska jag köpa ett par Clarks ökenkängor. De firar jubileum och därför ger de ut nya modeller, tre för kvinnor och tre för män. Hur fina som helst.

De lila vill jag ha men tyvärr – det är ju ett dåligt köpt som inte passar speciellt bra till mina kläder. Det får bli ett par mer klassiska. Tror jag i alla fall. Säger hon som alltid tycker man ska följa sitt hjärta.

Fötter & Skor

Jag handlar oftast på Ecco i Kristianstad.

Det beror på i första  hand att deras skor är av den sorten att man kan använda dem med en gång utan att få skav eller andra problem, att sedan kvinnan som är försäljare går under extremt trevlig och personlig utan att vara påträngande är ett stort plus.

Tidigare har jag kolla in de här sandalerna men mer än ett par har jag inte haft råd med. Fast de har haft, och har fortfarande, ett sorts bonussystem som gör att jag lyckas skrapa ihop femhundra kronor. Det gjorde att jag betalade 199 kronor.

De är tillräcklig breda för att passa mina kubiska Picassofötter och jag gillar den där sortens sula. Sandaler kräver välvårdade fötter, det har jag i och för sig så gott som alltid men i kväll kändes det extra angeläget. Nu är de mjuka, släta och nagellacket har samma färg som min tunika och byxor – en sorts bränd orangeröd – som jag tänkte ha på jobbet på fredag.

Det blir fint som en julgranskaramell.

Det fanns ett par andra skor som jag suktade efter, de var också på rea men tyvärr inte i min storlek. Det är ett par pumps som har en rem längs med fotryggen (eller vad det heter), en klassisk modell som är snygg både till kjol och byxor.

Fast nu ska jag prova skorna. Lacket har torkat!

Skorna

I dag tänkte jag ta mina äppelgröna skor.

Fast när jag skulle gå hemifrån bytte jag eftersom det regnade. Dessutom fick jag ta en svart kofta och min svarta korta jacka för att inte frysa ihjäl. Jag vill ha sommar, allt är så mycket lättare då.

Det blev inte mycket ledig tid i går, jag kom hem klockan 18 och efter en fika skrev jag kåseriet klart och sedan skickade jag iväg både det, artikeln och annonsen samt bilderna. Nu kan jag bara vänta och se.

Jag är trött och igår kände jag att snart orkar jag inte mycket mer. I dag slutar jag klockan 15 och jag ska gå hem och bara vara – städa, greja och göra sådant som jag lugn av.

Kärlek! 

Kläderna är ett par svarta korta byxor på rea i en av ”Saras butiker” för under hundralappen, skorna köpte jag för tre år sedan på Ecco medan linnena (de är två stycken i olika mönster) från Gudrun Sjödén.

Ljuga

En annan planet.

Ja, det måste jag ha befunnit mig på när jag vaknade. Eller ljög jag för mig själv. Det var i alla fall tillräckligt fint väder för mina nya fina sandaler – nu regnar det. Jag får byta om. Till något annat än mina Gudrun Sjödén-byxor och mitt H&M-linne.

Fast nu har ni fått se vad jag hade velat ha på mig egentligen.

Nästan naken

En aning utlämnande.

Nästan naken både psykiskt och fysiskt. Fast, vad gör jag inte för mina kläder. Nu behöver jag förslag. Jag gillar mina gröna skor och jag tycker jag får fina ben i de där svarta utan fötter. Leggings? Men vad skulle du välja upptill?

Något med vidd?
Något tajt?
Något med mer färg eller helt svart?

Kom med era bästa idéer, bjussa på dem nu när jag visat upp mig i all nakenhet. Jag behöver hjälp! Filten är inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Prutat och klart

I höstas kunde jag inte välja mellan två skor på rean.

Det slutade med att jag prutade och hade två skokartonger med mig hem och i dem fanns karamellerna. Ett par svarta och ett par röda.

Jag har inte använt dem för det blev för kallt med en gång, fast nu börjar det bli varmt igen och i går provade jag de svarta en stund på kvällen. Jag ler för att det är karamaller men också för att jag prutade i en Ecco-butik och fick ett bra pris. Det ena paret var på rea medan det andra inte var på rea men däremot det sista paret.

Fast i dag blir det ingen skoprovning, jag måste sätta mig ner med böckerna. Jag har haft två dagars helt ledigt och det har varit lyxigt i allra högsta grad, men nu måste jag ta itu med senor, ligament, muskler, hud, bindväv och allt annat som ingår.

Jag är förkyld och det är kanske därför jag känt mig lite hängig  humöret också?  Plus att jag varit helt ensam i två dagar. Jag tycker om att vara ensam men ibland kommer den mindre trevliga känslan över mig – den som handlar bokstavligen om att känna mig ensam.

I dag kommer Sara och en av hennes bästa vänner. Jag måste öva i att utföra massagen och det är tur jag har Sara för hon har plockat fram två stycken vid det här laget. Dessutom har en kollega och T ställt upp några gånger. Snällt som tusan.

Fast nu gäller det att ta mig i kragen för det är böckerna som gäller – ingen skoprovning!

Nej, det behöver jag inte

Först tänkte jag att jag skulle ställa mina svarta skor åt sidan, liksom mina röda karamellskor.

Men sedan kom jag på att det ska jag inte alls för jag åker till Kanarieöarna om mindre än tre veckor för att träna yoga och pilates. Inte för att jag ska ha skorna på mig när jag tränar eller ligger vid polen och solar eller sitter på balkongen och läser – nej, det kommer säkert dagar och tillfällen när jag ger mig ut på stan för en fika.

Och vem vet bättre än jag om jag har sällskap på resan?
En man som gillar välvårdade fötter i sandaletter av lack?

Fast nu är klädkammaren fin och jag måste äta lite sen lunch innan jag ska sova några timmar. I natt är det jobbet som gäller.

Mina karameller

Röda skor

Röda skor När en expedit säger ”har du sett de här karamellerna” och har ett par skor i sin hand som får hjärtat att smälta – ja, då ligger jag risigt till. Det var reaskor men de är ändå som små fina karameller. Bara de här gör att jag vill överleva vinter för att kunna använda dem till nästa vår.

Svarta skor När man, som jag, dessutom prutar i en skobutik och får igenom sitt prutpris kan man nog kallas för skonörd. De svarta är ett par perfekta ”fy tusan vad jag mår bra och kom hit och ta mig”-skor medan de röda är ett par ”livet är lattjolajban”.

Alla kommenterar är tillåtna!

Sakta

Rosa skor

Det tar timmar.

Efter ett migränanfall är jag låg och trött och gnällig och ledsen och allt annat åt det hållet i timtal. Fast nu är klockan snart fem på eftermiddagen och jag har släppt in ljuset, bäddat rent, hämtat ut paket och funderat. Förr var det så viktigt att andra tyckte att jag och mina attribut i form av kläder och annat var ok, numera tycker jag om att vara mig själv på ett helt annat sätt.

Det är fortfarande roligt om andra uttrycker sitt gillande men jag är trygg i mina val. Det är en härlig känsla. Jag följer mitt hjärta och då blir allting bra.

I kväll ska jag laga köttbullar, ta en timmes hemma-spa, titta på film och slappna av. Det börjar kännas bra igen. Jo…jag har gjort en dum grej, jag har köpt ett par skor som jag  inte har råd med – egentligen. Dessutom borde jag vara förnuftig och köpa ett par svarta promenadskor.

Men vad är ett par rosa dansskor mot ett par svarta promenadskor?

Mina fynd

Mina röda skor från Gudrun Sjödén

Kal P Dahl sjöng om sina blåa skor – tror jag?

Jag sjunger gärna om mina fina röda skor som jag fyndade på Gudrun Sjödéns webbshop. De kostade strax under 300 kronor och jag älskar dem. Väl medveten om att ytliga saker som kläder, skor, smink och annat inte har någon egentligen betydelse för hur man är som människa, är det lättare att vara glad med fina skor på fötterna, vackra kläder och en och annan bok. Så fungerar jag.

Halsbandet jag köpte i dag är bara i någon pluttig metall, men det är mycket ”Eva” över det hela. Jag har kämpat emot tillräckligt länge för att inte vara som alla andra medelålders kvinnor – men jag ger upp. Förutom rosor och kläder från Gudrun Sjödén gillar jag hjärtan också. Hallelujla, vad är det för fel på det?

Jag gillar sköna tyger, att sticka, god mat, perfekt kaffe och sköna män. Det ska vara långa män med glimten i ögat, fräscha och väldoftande, de får gärna väga lite för mycket och älska mig ännu mer.

Nu återgår jag till min man…förlåt, bok. Det är den omtalade om en man i Amsterdam som bedrar sin cancersjuka fru. Titeln har jag glömt bort och på baksidan står det att recensenterna grät när de läste den. Själv har jag lite svårt för otrohet, speciellt som ens partner håller på att dö.

Nåja, jag återkommer med vad jag tycker om den lite senare.