Författare

Åhhh…vad jag älskar Bromölla.

Det fixas och ordnas mycket aktiviteter här, men framför allt är det alla vänliga och uppmuntrande människor som jag möter. Ikväll lyssnade jag på Susanna Alakoski som föreläste på biblioteket. Det är Susanna som har skrivit boken ”Svinalängorna”, en bok med så mycket hemskheter att min mor vägrade läsa den i bokcirkeln med sina vänner.

Själv dras jag gärna till den sortens litteratur.

Det var intressant och efter föreläsningen fick man ställa frågor. Det gjorde jag. Förstås. Jag vill verkligen veta hur de som är publicerade skriver – från början till slut eller som Peter Pohl (han börjar på det kapitel som känns mest angeläget), var någonstans skriver de och vad tycker de om att skriva om.

Susanna skriver många timmar under en period på kanske en vecka och då reser hon bort, hemma har hon ett arbetsrum där hon skriver sporadiskt beroende omständigheterna (familj som kommer och går), hon skriver både i sängen och vid skrivbordet. Hon har en skrivarlya i Ystad, och jag tänkte att det måste vara en dröm – tills jag kom på att jag har ju en egen skrivarlya här hemma och aldrig blir störd.

En givande kväll.

För bredvid mig satt två damer och den ena sa ”jag saknar dina kåserier” och sedan kom M och jag fick en kram. Snygge Valdermarsson var också där, han är alltid lika uppmuntrande när det gäller mitt skrivande.

Därför finns det inga undanflykter längre. Susanna Alakoski frågade om jag skrev och sa ”bara skriv” och det samma säger Valdermarsson. Nåja. Just nu ska jag i säng för i morgon väntar tandläkaren och en räkning på mer än fyratusen kronor för en porslinstand.

Anki: Kan du inte dra ut den?
Jag: Det går inte för det syns om jag skrattar.
Anki: Du får väl le lite försiktigt istället!

Godnatt & Kärlek till alla!

I kväll

Susanna Alakoski kommer till Bromölla i kväll.

Eftersom jag är intresserade av skrivandets hantverk kommer jag att vara på plats. Trots två tuffa arbetspass á tolv timmar. Det finns chans att ställa frågor och jag ska förstås göra det.

Om var hon skriver – i sängen, på kontoret, i köket?
Hur hon skriver – kapitel efter kapitel eller det som känns mest angeläget först?
Vad hon tycker om att skriva om en text och när hon gör det – efter hela boken eller efter ett kapitel?

Det ska blir roligt för jag gillar ju bibliotekets personal, jag har fått lusten till livet åter och jag gillar att skriva.

Bilden: fotograf Mattias Olsson

Analys

stilanalys.jpg Jag vill bli bättre och därför mailade jag kursledaren och frågade om hon kunde tipsa mig om böcker rörande meningsuppbyggnad. Det var ju det som kritiken handlade om i första hand.

Det är ju bara det att den jag ber rekomendera är universitetslektor och jag hade specialundervisning i svenska språket genom hela gymnasiet. Det kan sänka mig ytterligare, jag har inte speciellt hög nivå som det är, om jag bestämmer mig för att läsa igenom de här böckerna och stöter på patrull. Det är oftast de duktiga som skriver om sina ämne, de skriver utifrån sig själv – människor som jag behöver egentligen något helt annat. Det behövs en annan förståelse.

Frågan är när jag ska dö och har facit i handen. Är det värt allt kämpande? Eller ska jag sätta mig i soffan och strunta i utställningar, meningsuppbyggnad och annat? Ska jag rycka på axlarna och bestämma mig för att det inte är värt besväret?

Sedan tänker jag på Jonathan Livingstone Seagull, en fiskmås som blir hånad för att han försöker nå högre hastigheter genom att förfina vinklen på sina vingar. Till slut lyckas han, sönderpiskad av vinden och med fjädrarna oputsade år han sitt mål och där väntar en högre nivå.

Jag har inte upplevt en högre nivå men jag har upplevt hur det känns att lyckas med något som är besvärligt och där alla odds talar emot. Det är sött, riktigt sött mina vänner!

Boken om Jonathan Livingstone Seagull är lite, tunn och blå – jag tror jag ska plocka fram den i kväll.

Jag har chansen att fotografera en sparvhök och en kattuggla som släpps i frihet efter några veckors rehabilitering. Det blir till att putsa kameran och fokusera, vilken chans till bra bilder!

Skitgubbe

handbokisvenska.jpg Jag har inte lätt för svenska språket, jag kan till exempel byta tempus mitt i en mening utan att upptäcka det och bokstäverna flyger hit och dit.

Precis som i de flesta ämnen är de som lär ut också de som gled igenom sin egen undervisning som en sill i ett rör med olivolja. Jag har ännu inte mött en mattelärare utan att denne har varit bäst i klassen under alla år, de går sedan vidare och ser mest ut som fågelholkar om en elev – läs jag – inte förstår och mot förmodan vågar fråga om mer än en gång.

Om jag köper en handbok i svenska språket är det med många tårar jag försöker bemästra det jag läser. Att inte förstå grundläggande saker är knäckande.

Ynka 36 kronor kostar Gösta Åbergs bok ”Handbok i svenska”. Den boken gillar jag, i alla fall överlag. Men i gårkväll läste jag ”Kolon pekar givetvis framåt:”

Nej, din jävla skitgubbe, det finns inget ”givetvis” för mig som knappt kan hantera kolon.

Deppigt

textvard.jpg Jag tog med mig boken ”Textvård” som är utgiven av Svenska språknämnden, det är deprimerande att jag har svårt att förstå innehållet. Jag vet inte om jag är korkad eller innehållet främmande för mig.

Framför allt är jag på jakt efter mer kunskap om hur man ska gå tillväga för att bedöma texter. I Fokus, en av skrivarcirklarna jag driver, är det krav på skriftlig och muntlig respons. Jag begriper inte hur jag kunde ge mig in i det hela och som ledare till på köpet!

Nog om det, en enda utväg finns – skaffa kunskaper i ämnet.

Även om större delen av boken inte fångade mitt intresse och att jag inte fick ut speciellt mycket av innehållet har jag ändå några punkter på att bedömma texter.

  • Rubrik? Ligger det tankemöda bakom rubriken?
  • Vem vänder sig texten till?
  • Vilken genre?
    • Faktatext
    • Kåseri
    • Novell
    • Berättelse
    • Saga
    • Dikt
  • Är det en berättande eller beskrivande text?
  • Hur komprimerad är texten (antalet substantiv i förhållande till verb

Jag skriver, alltså är jag

jagskriver.jpg Numera lånar jag mina skönlitterära böcker på biblioteket men fortfarande kan jag vissa månader ruinera mig på facklitteratur. Ofatast handlar det om böcker som berör skrivandet eller tangerar ämnet.

Just nu är det boken ”Jag skriver, alltså är jag” av Jo Bech-Karlsen. De flesta böcker måste jag läsa i små doser för att förstå, det ligger mig i fatet att jag har svårt för språket och saknar en hel del kunskaper. Självklart finns undantag som ”Konsten att läsa och skriva” av Olof Lagerkrantz.

Lagerkrantz skriver som bekant att det är med hantverket skriva som med alla annat hantverk – man måste öva. Han nämner att man kanske kan tala om talang gällande skrivandet lika lite som när det gäller att snickra. Jo Bech-Karlsen skriver, apropå talang, såhär:

”Jag har också argumenterat mot den romantiska föreställningen om att skrivandet förutsätter en speciell talang. Men samtidigt är jag inte beredd att släppa tanken att skrivandet är ett mysterium, även om ordet står i romantisk släktskap md både talang och musikalitet.”

Jag läser små delar av boken och när jag har läst de här delarna några gånger – ibland i fel ordning – kommer jag troligen att ha helheten av boken. I går läste jag författarens åsikt om tillit.

”Den danske moralfilosofen K. E. Lögstrup skriver att det hör till människolivet att vi normalt möter varandra med en naturlig tillit. Med denna tillit är ett bräckligt ting. För att visa tillit är att utlämna sig själv. Därför reagerar vi så våldsamt när någon missbrukar vår tillit. Den naturliga tilliten kan slå över i misstroende. I misstroendet kan ingen berättelse finna sitt språk.”

Nu ska jag fortsätta mitt arbete. Tänk att det har blivit oktober. Äppelmånaden.

Boken finns att köpa på www.adlibris.se
ISBN: 9144011075

Nytt kåseri

artiklar.jpg

Jag är en ordningsam människa, därför klipper jag ut de kåserier som jag skriver varje månad till en gratis reklamtidning. Den delas ut i Bromölla, Sölvesborg, Olofström, Broby och trakterna runt om de orterna. Vad jag har fått ordningsinnet ifrån vet jag inte, det är i alla fall garanterat inte min mamma. I regel håller jag tyst om min egenskap eftersom det ibland känns som om den kan hånas.

Men det spelar ingen roll för ordningsam är jag och trivs utmärkt med det.

Redan när min dotter var liten, innan hon började skolan, visste hon att alla viktiga papper fanns i mapparn som låg i den vita byrån i den nedersta lådan. Om det hade hänt mig något skullle hon lätt kunnat ha berättat för sina morföräldrar eller morbror var försäkringspapper och liknande fanns. En hög med tiotal mappar – bara att läsa på de vita etiketterna på utsidan vad innehållet var.

Kanske är det mitt ordningsinne som gör att jag har kastat mängder av saker de sista åren, det är ju lättare att hålla reda på saker och ting om de inte är så många. Det ser snyggare ut i köksskåpen om man kan se vad som finns där och om det står snyggt. En vacker sak ser vackrare ut om den har lite luft runt sig. Fast det är min filosofi.

Jepp, jag mår bra igen. Det märks, inte sant? Jag läste i ”Amelia” att en planet hade gjort tiden för några veckor sedan svår för de som var födda i lejonets tecken. Sant eller inte så var det en semester där jag hade svårt att koppla av.

Nu ska jag skriva en text bara för skoj skull. Det är Författarkortleken” som ska inspirera mig. Ett bra påhitt!

”Casino” i P4 – lite countrymusik skadar inte ett medelålders öra. Jag gillar ljudet från radion sent på kvällarna om bara rösten är mjuk och fin. För några år sedan var jag med i direktsändning av Pussel, ett program som gick i P3. Det var roligt och jag kan tänka mig att göra om något liknande. Lokalradio kanske?

Ähh…jag tror inte det. Just nu måste jag ändå prioritera bland mina id