Lördag

Solen skiner och jag borde.

Gå ut och promenera, njuta av vädret som alla andra – fast nej, inte jag! Det är märkligt med mig hur hela kroppen kan protestera iband. När jag lyssnade på den i dag sa den att jag skulle göra precis som jag tänkt mig.

Därför städar, sorterar och funderar jag i min klädkammare.

Samtidigt som tvättmaskinerna rullar runt i källaren. Det är fint. Jag har en hög som ska ner i källaren. Det är tjugo galgar, det är fem halsdukar och lite annat. Jag har nog köpt halsdukar tidigare i mitt liv för att piffa upp en garderob som aldrig hade råd att förnyas. En hel del har kastats men några är fina och jag behåller dem genom att lägga ner dem i förrådet. Ibland är det lättare att sortera bort när något legat i källaren ett tag.

Jag har en kjol som jag köpte på rea hos Benetton, den hänger i hallen just nu och den som har hökögon kan se den hänga på kroken bredvid min hatt. Den var billig, den är superfin med ett tweedliknande tyg överst och sedan två våder med tjockaste sidentyg. Den är lätt att bära upp (säger man så numera?) och trots att jag kanske använder den en gång var vinter så…ja, jag vill ha den kvar. Däremot har jag en blus jag köpte för ett litet tag sedan, den kommer att åka i en kasse till min väninna.

Hon och jag är bästa vänner och för mig är det mycket lättare att ge henne kläder jag tycker är fina och hon tar det hon vill ha och resten ger hon bort till systrar, väninnor och andra.

För ett tag sedan gav jag henne en klänning från Grudrun Sjödén, jag köpte den för ett år sedan. Den var mjukt röd och hade små prickar och tunna linjer i guld. Den var superfint men modellen var verkligen tvi vale på mig. Eftersom den för mig kostade mycket hade jag svårt att kasta den och bästa lösningen var att ge den till henne som jag vet ger den vidare till antingen den nära bekantskapskretsen eller second hand.

Jag lär mig allteftersom.

Till exempel att inte köpa fler halsdukar, vilka modeller som inte passar mig, att det jag inte känner ”ja” med en gång kan jag lika gärna låta bli att köpa. Rea är t.ex bara uruselt för mig, istället är jag en person som måste fundera innan jag köper. Fundra länge. Därför var 2010 ett bra år för mig, jag betalade allt jag kunde till Csn och därför blev det två klädköp under året och de var vekligen genomtänkta (förutom ett plagg jag köpte på rea när jag gjorde ett av de där inköpen, det gav jag bort innan jag ens använt den).

Nu ska jag njuta av kaffet innan jag fortsätter i klädkammaren. Och – ja, det är ytterligare ett exempel på att det är guld att vara singel, ingen sitter och väntar på att jag ska bli klar, ingen surar för att jag inte vill åka hit eller dit. För i dag känner jag för att fixa min klädkammare.

Tjingeling!

PS Ponchon har jag strukit och hängt på kroken tillsammans med en ny schal (halsdukar och sjalar är en svag punkt hos mig, speciellt eftersom jag sällan använder dem), den får påminna mig om att snart är det sommar. Jag kan dessutom berätta, om ni inte redan visste, att det som kallas ”jumpsuit” är svårt att se snyggt ut…i alla fall på mig.

Ensamboende

stada26.jpg

Det finns i mina ögon nästan enbart fördelar med att bo på egen hand. Till exempel är det mycket lättare att städa för jag har möblerat för mig själv och enstaka besökare – det vill säga med små mått mätt.

Lätt som en plätt bär jag ut köksbordet i hallen och de två stolarna, dammsuger mattorna och hänger ut dem på vädring. Öppnar köksfönsterna på vid gavel, dammsuger golvet och torkar det med grönsåpa.

Alltså: Det är lätt att städa när man bor ensam.

Nu väntar jag på att golven ska torka, det lär inte ta lång tid. Kanske jag ska lägga upp en kategori som heter ”fördelarna med ensamboende” och lista allt som jag tycker är guld värt med det?