Vitlök, gräva och frö

Värdet i att ha en svärmor med samma intresse.
Värdet i att ha en svärmor med samma intresse.

Något jag gillar är ju trädgården.

Men att gå långa promenader med Lady är också fantastiskt roligt. Förra gången blev det inte en enda tur eftersom jag hade barnen och annat kom i vägen. Till och med att åka till Nässjö och handla mat känns som bortkastad tid när jag hellre vill vara i skogen eller i trädgården.

Igår gick vi en sväng på förmiddagen.

För ett tag sedan var jag och Janne ute och när vi var på väg hem sa jag ”skulle vi inte ta den stigen” som vi just passerade och hans svar var att den gick tillbaka till Ulvstorp. Det trodde jag inte mycket på, men vis av erfarenheten så höll jag tyst för han har alltid rätt i det där med vägar och stigar här runt om. När jag och Lady stod precis på den punkten hade jag nog tänkt mig en annan sträcka, men jag beslutade mig för att välja den där lilla stigen som gick till Ulvstorp.

Och visst hade Janne rätt!

Dessutom fick jag ett ”jaha” med mig på färden för nu kopplade jag ihop ytterligare stigar och vi fick en fin tur där Lady sprang omkring lös mestadels av tiden. När jag kom hem gick jag ut i trädgården. Dagen innan grävde jag ner Bokashi i en liten del av landet där jag hade potatis förra året.

Det där med att gräva djupt och fylla med kompost är fantastiskt roligt.

Igår jämnade jag till ytan och tänkte på pappa. Han brukar jämt säga ”går inte där” på ytor som han grävt och jag gjorde som han sa – förstås – men tyckte det var lite löjligt. Nu gör jag själv på det sättet, jag sträckte mig över det låga lilla staketet och gjorde hål med skaftet på räfsan. Där stoppade jag ner vitlökarna och nu förväntar jag mig 30 fina och tjocka lökar till nästa sensommar. Förhoppningsvis är de så fina att jag kan ta för egen skörd och inte bara äta upp. Det hade varit fint.

Jag grävde lite till där stenen med min Budda ska stå.

Han kommer att ha lite skyddande syrenstammar som skydd för ryggen och sedan blicka ut i trädgården om omgiven av krokus, hyacinter, liljor och annat. En trädgårdsbudda helt enkelt. På framsidan grävde jag ner tvåhundra lökar i den jord som jag har grävt upp runt den uppstammade Forsythian (som jag hoppas kunna bli ett prydnadsträd, om inte så gräver jag upp den till våren och hittar på något annat. Både i min nya Budda-rabatt och där jag satte lökarna hällde jag på jord från min jordfabrik. Nu är den snart slut. Det ska bli skoj när jag flyttar upp för då kommer jag att kunna kompostera massor av det som jag gör till stor del från när jag fixar en sallad.

Nu ska jag dammsuga.

Det gör jag varje dag för hundarna skitar ner och Lady framför allt fäller pälsen nu. Även om jag har djur runt om mig så vill jag kunna gå på golvet barfota utan att känna grus under fotsulorna.

I eftermiddag hämtar jag Walle och hans kompis på skolan, vi ska flytta sandlådan.

Jag: Ni får tjugo spänn om ni är duktiga och hjälper till.
Walle: Åhhh…..
Efter en stund.
Walle: Mormor, vad är spänn?

Janne och Oskar styckade igår. Jag hade barnen för Sara jobbade och Janne gillar inte att ha dem med vi de tillfällena för de har dåligt uppsikt över barnen och det är rätt mycket trafik på vägen utanför. Det gick hur fint som helst. Oskar lämnade och vi åt kvällsmat. Eftersom vi inte ses speciellt mycket den här gången – jag och Janne – så hade jag köpt dyr ost och fin skinka för att göra varma mackor när han kom till mig efter att ha styckat. Men så dök Oskar upp och han bestämde sig för att stanna och äta. Vi satte oss runt bordet och väntade på Sara när hon ringde och hade punka på däcket. Janne bistod med sin kompressor och under tiden lekte jag och barnen.

Då passade Krut på att äta upp några av mackorna som jag ställt för att svalna på spisen.

Jaja…jag var rätt trött när de åkte.

Men nu duschen och sedan promenad innan barnen ska hämtas och vi ska gräva!

Kärlek!

PS Jag och svärmor gillar våra trädgårdar och i onsdags kom Janne med frö från Kroll-lilja. Någon som vet om jag ska peta ner utomhus eller ska jag driva upp inomhus under belysning? Vitlöken jag odlar är Messidrome.

Landet – mitt älskade land

Jorden

 

Det här var mitt första land. Jag grävde och grävde, grät lite och sedan grävde jag igen.

Minnen

 

Det ser inte mycket ut för världen. Det här var i april 2014.

En potatiskant

 

Men det växte potatis i alla fall! Här syns telefonstolparna som jag tog bort något år senare.

Gräva

Våren efter, 2015, grävde jag en rund rabatt för det hade jag alltid drömt om. Där planterade jag ringblommor och jag älskade det! En pallkrage till mina kryddväxter.

Nytt potatisland

Nästa år utökade jag landet och fick ett sammanhängande land.

Odlingarna

Våren 2015 – jag fick hjälp av Janne att ta bort de fula telefonstolparna. Året efter flyttade jag även krydd-pallkragen och grävde ut där också.

Potatislandet 2015

Den här bilden minns jag inte riktigt när den togs, men jag minns att Walle nog upptäckte det här med en vattenspridare för första gången!

janne
Maj 2015, jag och Janne har grävt. Inget staket mot den obebyggda ännu, det kom framåt sommaren.

Barnen och Janne

Det växte ordentligt, och hundarna sprang i landet och förstörde en del plantor.

Skugga i min trädgård

Augusti 2015. Grönt och fint. Staketet runt tomten är på plats.

boksahiblogg3

Ännu större land, här gräver jag ner Bokashi. Pallkragen har fått en annan plats.

boksahiblogg2

Jag djupgräver och slänger ner komposten där. Den är borta på två veckor och gott om mask istället.

landet

tidigmorgon

Jag borde vara bättre på att sätta datum på bilderna. Men det här är från sommaren 2016 eftersom staketet runt landet är på plats och jag ser var jag odlade potatisen det året. Jordgubbsplantorna var nyplanterade och gav inte mycket bär, det blev inte mycket bär i år heller för det var ett dåligt jordgubbsår enligt grannarna.

plattor

I somras lade jag plattor som gång i landet. Jag älskar det!

hallon

 

landet

Invigning av nya torkvindan

 

Det här är en gammal bild, den runda rabatten är nu rektangulär och det finns staket runt om. Min plan för våren är att den platsen där tvättvindan står ska bli potatisland – jag ska utöka landet. Doftschersminen anas till vänster i bild.

fotboll

 

Här är doftschersminen till höger i bild. Där barnens gungor är nu ska jag ha mitt växthus och deras sandlåda ska bli en stor kryddrabatt – fast det får bli något år framöver.

Jag älskar att rensa ogräs, att sätta potatis och grönsaker. Jag älskar jordgubbsplantorna och hallonbuskarna. Tänk att få fixa med detta när det behövs och inte så fort jag kommer upp till stugan och det har växt igen. Det blir fint och det ser jag fram emot.

 

Kärlek!

 

 

Det händer ju inget

Odlingarna

idag

Huset i all sin prakt

dag11

11

dokumentation1

För ett år sedan i stugan.

Exakt ett år sedan. Nu har jag staket runt hela tomten, jag har ett lågt och fint staket runt landet (som dessutom är större), doftschersminen som böljade över gången till ytterdörren är borta (bilden visar hur det såg innan den försvann helt) och jag har ingen altan längre (men snart så). Jodå, Eva, det händer saker.

Idéerna är många.

Men utan Janne hade det varit svårt. Han är arbetsledare för de flesta projekten, han sliter hårdast – men jag hänger på som en igel. Allt går lättare när man är två, men altanen känns tuff. Igår jobbade Janne med altanen medan jag städade inomhus och sedan gick ut för att sticka maskrosor. Jag har köpt en ogräsupptagare som Sissha tipsade mig om. En för 300 kronor men som är guld värd. Jag har antagligen plockat några hundratals maskrosor och en stilla fundering har varit om in gräsmatta möjligen enbart består av maskrosor.

De här veckorna har jag inhandlat blommor och spaljéer.

Två stycken vita clematis med namnet Miss Bateman, en på var hörn på framsidan. Dessutom har jag tagit många bilder för att få fler idéer till hur jag ska bygga upp rabatterna. Allt eftersom ska det bli en prunkande framsida. Jag har idéer och det gör mig lycklig att altanen antagligen är klar när min semester börjar den 9 juni. För det är nämligen så att gå i trädgården ger mig energi. Verkligen. Jag märkte det i fredags när jag nästan var nere för räkning. Två timmar innan jag gick till Janne var jag ute för att gräva ner clematis-plantorna, jag provade ogräsupptagaren (tack, Sissha, du har skonat min rygg med ditt tips) och jag kände då hur lugnet kom till mig igen.

Fast nu är jag i Bromölla.

Det känns märkligt. Jag hade förstås gärna stannat hos Janne och i stugan, pysslat i trädgården, rensat ogräs, funderat ut nya idéer och njutit av grönskan. Tursamt har jag ett jobb jag gillar och det jobbet gör att jag kan ha både stuga och lägenhet. Det är tufft vissa månader men det går bra.

Märkligt hur olika liven i Bromölla och Bodafors är.

Jag ska nu återgå till mitt arbete, larmen strömmar in, men jag återkommer om den märkliga känslan var gång jag kommer till Bromölla och ser det lilla fina boendet jag har här.

Kärlek!

Dokumentation – dag två

potatis

Idag har potatisen kommit i jorden.

Jag och Walle hjälptes åt och eftersom Janne hjälpt mig att gräva jorden var det inget tyngre jobb. Av mamma fick jag en potatis-hacka (?) som jag gör fåror med, Walle sätter ner potatisen och jag fyller igen. Innan dess var jag i Nässjö och köpte färg för hann måla hans skata också. Den blev rätt bra, bild kommer.

Tre sorters potatis blev det. Princess, Puritan och Swift.

Kärlek!

Kompostdag

bokashiblogg

Idag var det dags.

Jag har sex hinkar från Bokashi, de fyra har väntat på att få bli tömda (en av de sex står i köket i min stuga och en annan i min lägenhet).

boksahiblogg2

Jag gräver en djup fåra och lägger jorden i skottkärran, inte all jord för då hade jag inte orkat rubbat den – men det mesta. Jag häller innehållet från en Bokashi-spann i fåran. Jorden från nästa fåra åker i den första för att täcka komposten. När jag så kommer till sista fåran som ska täckas med jord tar jag den på skottkärran.

Fiffigt! Inte sant?

boksahiblogg3

Här syns nya potatislandet uppe till vänster. Hallonen skymtas och vitlöken kan möjligen anas. Framför skottkärran är den del där jag ska odla grönsaker, jag köper fröer och plantor av det som jag tycker är skoj. Egentligen tror jag inte det finns någon större ekonomisk vinst med att odla så här lite själv.

I pallkragen har jag sandblandad jord.

Förhoppningsvis ska kryddorna trivas där, förra året hade jag väl gödslad jord och det var enbart dillen som kom upp, men den var i och för sig otroligt fin. I Bokashi-hinkarna som jag valde att köpa finns en liten kran som jag öppnar och tappar ut vätskan som bildas i botten, den är enligt utsagor effektiv och fylld med bra-för-jorden-grejor.

Den blandas med vatten och i år fick hallonplantorna en rejäl dos precis som vitlöken.

Jag har bara haft Bokashi sedan jag köpte stugan och innan dess kunde jag inget alls om odling. Det jag vet med säkerhet är att daggmaskarna har ökat rejält i mängd sedan jag började gräva ner Bokashi-kompost.

Jag gräver ner det jag samlat på mig under vintern på vårkanten.

På hösten gräver jag ner den kompost som är klar från sommaren. I stugan går det åt några spannar, i min lägenhet där jag huserar på egen hand räcker det med fyra hinkar för ett år – jag har bara en i taget där och det fungerar bra för mig.

Kärlek!

En dag i solen

Vilket cykelväder!

Runt tjugo grader och ljumna vindar. Jag cyklade hem till mina föräldar och där blev det en snabb städning, sedan gick jag ut i trädgårdslandet. Det var igenvuxet kan man säga, men för mig är det nu det roliga börjar – att rensa och luka bort ogräset. Man kan säga att jag bokstavligen har vattnat plantorna i mitt anletes svett.

Min far berömde mig, naturligtvis indirekt men ändå. ”Ann-Marie, ska du inte gå ner och se hur fint det blev”, frågade han mamma. Min mor kan bara med stora svårigheter gå de femtio metrarna. Fast det blev fint, men inte roligt att rensa bort mycket romans-sallads-skott, inte heller mangoldskotten. Fast ska det vara tjugo centimeter mellan varje planta får jag väl lyda beskrivningen. Pappa sa ”jag kan hjälpa dig med en rad”, men jag tackade nej. Jag vill göra det redigt och i lugn och ro.

Till slut lämnade han trädgårdslandet.

Jag tog en rad och sedan pausade jag. Ont i ryggen som tusan. Jag ska dit på onsdag igen och jag vet faktiskt inte om det är frissan eller mina fyra rader som jag längtar mest till. Fast jag undrar om charlottenlöken blev rätt? ”Sätt ner hela löken”, sa min far för några veckor sedan. Hmmm… Vi får väl se.

Efter grönsakerna var klockan tre och när min far frågade om jag ville stanna och äta tackade jag ja till det. Mamma fick laga mat själv och jag satt mig med en bok för att vila en stund, trots allt hade jag cyklat 15 km, städat i ett jehu och gallrat – jag tog min bok och det blev ett foto på en av de två sädesärlor som var oroade av mig.

Det var helt enkelt en underbar dag där jag inte kände någon stress eller oro.

Fast, det sket sig. Pappa skulle köpa tidningen och bilen startade inte. Han var arg, ilsken och skrek på mig när jag frågade honom hur han tänkt sig det hela. När bilen startade körde han sin väg, och jag cyklade min väg. Jag bad mamma hälsa honom att han gjort en fin dag en besk smak i kanten.

Sedan cyklade jag hem.

Förr skrämde han mig, senare har min prägling inte gjort mig rädd men däremot upprörd. I dag letade jag efter någon av de där känslorna men de infann sig inte. Jag tycker mest synd om honom, dessutom tycker jag det är en mycket dålig stil att inte be om ursäkt i efterhand. Vem som helst kan tappa humöret om bilen inte startar – men om man vräker av sig dumheter till någon som inte är inblandad i det hela ber man om ursäkt.

Väl hemma åt jag en god middag på kall potatis som jag blandade i resterna av tzatziki från  igår och till det gravad lax. Jisses, vad gott. Nu är jag helt slut och tackar de högre makterna för en underbar dag, men lite beska i ena kanten.

Kärlek till alla!