I verkligheten

Under många år joggade jag så fort jag fick en chans.

Sara var några år och det var när jag fick barnvakt eller när hon lekte hemma hos en kompis som jag tog chansen. Då såg jag det som en ynnest att springa en mil. Jag jobbade som städerska och ramlade ner några trappsteg och skadade vaden och hälsenen, då höll jag på att träna till maraton och skulle springa Lunkloppet mellan Lund och Malmö.

Jag pratade med en sjukgymast och ville att hon skulle säga ”spring du”, men hon avrådde mig. Sedan dess har jag inte kunnat springa utan sysslade med aerobic i Kristianstad, här i Bromölla har det blivit ingen träning alls. Tyvärr. För jag mår mycket bättre när jag tränar.

I somras fick jag inlägg i mina träningsskor och jag har testat på löpbandet och det fungerar. Jag springer lätt i femtio minuter och njuter av det, känner mig rak i ryggen och stark. Fast…det är skillnad mellan att springa på ett löpband och i naturen, det är det där sista som är mitt mål.

Att springa ute är en frihet från att passa tider på gym och vänta på lediga löpband.

Men det är otroligt mycket tyngre. Jag skäms. Jag sprang i dag och faktiskt fixade jag det. Tung i kroppen, jag känner mig stor och tung – men så väger jag tio kilo mer än när jag sprang i Kristianstad. Jag känner mig långsam, det tar emot, det känns inte som om jag är rak i ryggen och inget går lätt. Men…jag gjorde det.

I dag sprang jag i nästan tjugo minuter.

Och det är tjugo minuter längre än om jag inte gett mig ut alls. Mitt mål är att springa minst trettio minuter några gånger i veckan och helst fyrtiofem. Det gör att jag kan forma min träning på ett bättre sätt nu när jag jobbar skift. För då tar jag träningen på gymet när det passar och fyller upp resten med att jogga utomhus. Det blir bra.

Jag ger mig inte.

I morgon ska jag prova på boxningsträning.

45 min

I går var spinningen inställd.

Torsdagskvällarna har ett av mina favoritpass, det var trist att vara utan Lindas ledarskap, men istället sprang jag en halvtimme på löpbandet. Det var tungt och jobbigt. I dag hade jag inte tänkt träna, men innan lunch tänkte jag att det var bortkastad tid att gå och vänta på att seconhand skulle öppna och att jag kunde träna innan.

Det har jag gjort.

Fyrtiofem minuter på löpbandet och det gick hur lätt som helst.

Bromölla spinning har jag inte bara spinning utan även latino, stepup, många styrketräningspass och med enbart kettlebell (?) – det allra nyaste är gymet i källaren. När man kommer ner där är det som att komma till en personligt vardagsrum, fast istället för soffa och fåtöljer är det träningsmaskiner. Det luktar gott, det är personligt, jag slipper höra tekno på hög volym (som i gamla polishuset där jag tränade tidigare), alla tre löpbandet fungerar (istället för ett som i polishuset), det är rent och framför allt är ägaren där nästan hela tiden.

Jag kan varmt rekomendera att träna hos Bromölla spinning, där får man valuta för pengarna!

Nu ska jag in i duschen och vidare i dagen.

Bästa

Måndag, tisdag eller torsdag?

Det är mina favoritpass som går de dagarna och det har mycket med instruktörerna att göra. Måndagspasset är spinning där pulsklockorna används, instruktören är kvinnan som äger stället och hon går ibland av cykeln och ställer sig längst fram på podiet och skriker – toppen helt enkelt. Tisdagspasset är step-up och ledaren är en mycket ung tjej med gott självförtroende som både tjoar och ler mycket, superroligt!

Fast allra bäst är nog ändå torsdagspasset.

Vi startar 19.40 och slutar 20.55. Spinning i ungefär 40 minuter – tror jag – och instruktören har två gånger på raken spelat min favoritlåt. Det är ”Knock on wood” med Ami Stewart. Det är min favorit när det gäller träning i alla fall och i dag sjöng jag och ledaren duett i refrängen. Kan ni tänkar er att i slutet på ett pass där svetten rinner så att jag håller på att tappa greppet om styre, står upp och cyklar och sjunger ”ååååååå…åååååhåhåhå…ååååååååå….babyyyyyyyyy…ååååååhåhåhåhåååååååååå” i falsett?

Snacka om roligt!

Styrken betstår av kettelbells, vilket är bra för det tar på hela kroppen.

Nu har jag  redan begynnande träningsvärk, jag mår toppen och känner mig lycklig och hel. Yoghurt med banan och persika och strax en kopp varmt te med lime. Jepp. Det är lycka!

Träning

Jag mår sagolikt bra av att träna.

Tyvärr har jag svårt att komma igång efter ett uppehåll, det räcker att jag är förkyld och inte tränar på några veckor för att jag ska ta ytterligare veckor innan jag kör igång igen. Märkligt. För jag mår så jäkla – så himlamycket – bra av att hålla igång.

Jag har alltid haft svårt för magövningar, det känns som om svanken ska gå av på mitten.

Det fungerar helt enkelt inte. Jag har ibland tänkt att det är märkligt att jag har dåliga magmusker och ibland att jag måste vara felkonstrurerad på något sätt. Fast i dag hade vi en kunnit instruktör, de är lätta att skilja ut, och hon körde övningar som jag kunde hänga på. För första gången någonsin. I maskin fungerar det bra, men de där man ska långsamt sänka benen (när man ligger på rygg och har benen upp i luften) till de är 20 grader från golvet – ja, jag ger upp bara vid tanken.

I dag körde vi samma övning fast med ett ben i taget – det gick hur bra som helst.

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka gott te, äta en smörgås och läsa i boken om Djingis Kahn och hans söner och sonsöner. Livet känns så himlabra och jag älskar min lägenhet och mina vänner.

Kärlek!

Träning

Jag har tränat.

Det är nog ganska omöjligt att förbättra konditionen och orken på några få pass, men det känns i alla fall på det sättet. Kanske beror det på att jag inte tappar energi på att vara nybörjare (jag är nog alltid extra spänd när det är något nytt, även om jag inte är nervös i sig).

Nu väntar skumbad, jag hade den otroliga turen att Apoteket sålde ut både duschkräm och badskum på produkter som doftar gott, de var dyra och jag tror att de som köper i den klassen kanske går till andra ställen.

Njutning av högsta grad och sedan te och sen smögås innan jag förbereder morgondagen.

Efter träningen

Jag är blöt.

Linnet är blöt, träningsbyxorna har stora svettfläckar på knäna och strax ovanför rumpan för att inte tala om håret som är sjöblött.

Det är efter träningen.

Det blir inga projekt i höst, jag ska träna som jag bestämt – det är viktigast. Jobba, träna och så lite filmer och böcker. Det blir en bra höst.

Träningen

Fy tusan vad jag mår bra.

Jag tränat ett pass som innehåller 46 minuter (ja, 46 minuter och varken mer eller mindre) spinning och efter det 30 minuters styrka. Vid flera tillfällen trodde jag att jag skulle tuppa av och allra sista övningen fick jag avstå för då snurrade hela salen.

Men…jag har fått tillbaka min träningsglädje och jag mår så jäkla bra av den här gruppträningen.

Att träna ensam gör att jag latar mig, att träna med en annan passar mig inte alls – men gruppträning som stepup, styrka, lation och annat roligt gör susen för mig.

Nu ska jag lägga min värkande kropp på soffan.

Kärlek till alla!

Våren

skane3.jpg

Våren är här.

Solen skiner och temperaturen ligger runt behagliga tio grader. Jag känner hopp och det är inte illa efter en lång och jobbig vinter. Jag har bestämt mig för att köpa ett nytt årskort till gymet, det andra tog slut i februari och efter det åkte jag på en långdragen förkylning.

Jag trivs verkligen inte utan träningen.

Varje gång jag gör ett uppehåll är det lika förbaskat svårt att komma igen, men nu har jag satt ett datum och det blir på tisdag i nästa vecka. Det blir en bra start. Jag är upptagen fram till söndag och då har de inte öppet i receptionen, därför blir det först på tisdag.

Jag har naturligtvis mål. Ryggslutet för att jag börjat få ont där, magen och rumpan för att räta upp bäckenet (jodå, det är exakt så, det är bara att läsa om var musklerna fäster och var de har sitt ursprung och sedan fundera på vad som händer när de drar ihop sig) samt axlarna för att jag är fåfäng. I dag ska jag till läkaren och jag hoppas innerligt att jag får en snabb tid hos ortopeden för att se om jag kan springa igen.

I mer än tio år joggade jag flera gånger i veckan, men efter att jag snubblat ner för en trapp och gick det inte att springa. Jag antog att jag skadat mig på något sätt, istället tränade jag aerobic några gånger i veckan fram tills det att jag flyttade till Bromölla. Här har det inte blivit någon kontinuitet alls.

Nåja, min intention är god.

Nu ska jag fortsätta mitt arbete, jag tog bara en liten paus.