Tårtkalas

Istället för att tårtan, som jag skulle haft med mig till Sara, skulle förfaras.

Bjöd jag några av mina vänner på kaffekalas. Mazarintårta från Leila bakar, abessinskt vildkaffe och sirliga koppar från loppis. Det blev fint och vi satt och pratade om allt från barbarn till släktforskning, från att vara scout till dramat i Norge. Vänner är viktigt för mig och det blir allt viktigare med åren.

Nu har jag mat i ugnen.

Potatisgratäng och till det några skivor kött av fransyska. I kväll ska jag slappa, titta på tv och fundera ut hur jag ska göra för att få minsta möjliga bagage med mig till Småland.

Kärlek till alla.

Vänner

På väg till healern.

Fick jag hjälp av B som körde mig dit, efteråt kom Carina och hämtade mig. Mina vänner. Mina fina vänner, utan dem skulle jag inte klara mig. Jag kan vara singel resten av mitt liv, men utan mina vänner klarar jag mig inte.

Hos healern fick jag först tarrokort lagda. Milda makter! Hon började tre kort som symboliserar de som är grundläggande för mitt liv och efter det en stjärna som gäller för det närmaste året på ett ungefär. Inget nytt under solen istället berättade hon om det jag redan visste, som att jag är känslig och tar in för mycket, att jag borde släppa de höga krav på mig själv, att skogen skulle vara bra tyst om bara den bästa och duktigaste fågeln fick sjunga, att jag inte behöver organiserar och städa och låta alla pennor ligga på linje innan jag kör igång, att jag inte behöver läsa mig till något innan jag börjar utan att det går bra att träna – jag kan fortsätta i alla oändlighet med sanningar som hon sa och som jag redan visste eller t.ex som Tinto har berättat för mig.

Jag fick ställa två frågor.

Jag undrade om vad som skulle komma till mig, om hon kunde ge mig en vink. Efter att ha monterat ner allt utom arbetet väntar jag på att något ska komma till mig, det sker inte nu – möjligen finns ett frö – men det kommer i samband med att jag träffar en ung man som tidigare i livet varit ute på fel bana. Jag frågade om mitt skrivande och hon påpekade omigen att jag inte behöver ha alla pennor på rad för att skriva. Min dotter och sambo kom också upp och min mamma.

Efter det fick jag healing och hon frågade om det var någon speciell punkt på kroppen som jag ville ha lite extra för, jag önskade mig extra ”maghealing”. Och som magen skrek, pep och morrade när hon höll på med den delen av min kropp.

Efteråt kom Carina och hämtade mig. Finaste Carina. Vi har varit vänner i snart 25 år och vi har tillsammans gått igenom många sorger, elände, pengabekymmer, barnbekymmer, män och fester. Jag har skrivit om det tidigare, det finns ingen som jag har gråtit med som Carina, det finns igen jag har druckit mig så full med som C, det finns ingen som vet så mycket om mig som Carina – jag ser ny vänskap som har börjat spira i mitt liv, men som inte har lika många år på nacken, i två av dem kan jag tydligt se samma tendenser om att ge och ta som jag har haft med henne.

Vi åkte in till Kristianstad och gick på Wahlqvists konditori och åt varsin ägg- och sillamacka. Mums. Och så pratade vi förstås. Om allt. Från sorger och bedrövelser till min nya rougeborste. Carina höll på att få slag, för jag har lagt ner mycket pengar på min borste medan hon har en från H&M som ”spretar åt alla håll och är tio år gammal”.

C: Nääääääääää!
Jag: Jo!
C: Nä! Har du köpt en rougeborste för xxx kronor? Är det sant?
Jag: Ja!
C: Vad fan är det till den, leopardpäls? Strävt och helt omöjligt att använda?

Sedan skrattade vi högt och länge på ett sätt att vi blev röda i nyllet och andra gäster vände sig om och undrade vad som pågick.

Vänner i livet är viktigt.

Nu ska jag sätta mig ner och fundera en stund, lyssna på kasettbandet som jag fick med mig hem och där hela tarrotläggningen finns intalad.

En spännande dag hittills. Kärlek till alla!

På väg

Jag ska strax borsta tänderna.

B kommer och hämtar mig lite över nio och efter healingen kommer C och kör mig till närmaste busshållsplats. I lördags på jobbet fick jag frågan av Louise om jag inte kände mig låst utan bil. Svaret var förstås ”nej”, för mig innebär en bil ett ansvar och kostnader jag inte vill ha.

Fast i dag ska jag till världens ände och där går inga bussar.

Varken dit eller hem. Jag som är en tåg- och bussälskare får ge mig, och visst önskar jag i dag att jag hade en egen bil men jag betalar  för de som jag då och då frågar om support.

Jag har plockat fram vårkappan, det låter tantigt men jag har världens finaste vårkappa inköpt på Gudrun Sjödén. Ett bra köp både när det gäller kvalite och pris, det gör att jag inte önskar mig någon annan. Ett utmärkt exempel på att köpa det man önskar och hellre spara till något som kostar mer om det är det man egentligen vill ha eller avstå om det bara finns chans på det nästbästa.

Nu ska jag borsta tänderna och sminka mig, det är roligt med den nya rougeborsten. Tramsigt och barnsligt för en del, men för mig rena rama lyxen. Det är till och med så roligt att jag sminkade mig när jag skulle till nattpasset i lördags.

Min Allra Bästa Sekreterare

evasnyastovlarkortskaft.jpg

Hur jag än vände och vred på det så kunde jag inte på något sätt ta mig till en affär innan sex i kväll. Det var nämligen så att Anderssons skor i Sölvesborg hade Vagabond-bootsen jag ville ha. Bästa Sekreteraren ställde upp och när klockan var 17.15 flexade jag ut från jobbet med chefens goda minne och blev upphämtad.

Tre kvart senare var jag hemma med nya boots i min ägo.

evasnyastovlar.jpgJag är glad och tacksam för att jag kan betala hyra, räkningar och mat och dessutom köpa både kläder, skor och annat som jag inte behöver. Lite skäms jag för att alla inte har råd med samma sak, å andra sidan har jag aldrig tidigare haft råd och jag jobbade över förra månaden. Min telefonräkning är på mindre än 700 i kvartalet och hyran 2400 – fast jag ska inte behöva redogöra för min ekonomi eller att jag inte röker, super eller annat.

Jag ska faktiskt bara vara glad över mina nya stövlar och dessutom kräver de några nya klänningar – eller hur?

Nu ska jag äta filmjölk, dricka kaffe, diska och plugga. Min Photo shop-kurs är något av det roligaste jag har gjort på länge. Ähh…det skrev jag ju i går. Tjatig är mitt efternamn.

Kärlek åt alla.
Tack, Kära Sekreterare för att du körde mig!

PS Nej, jag har inte en sådan kort klänning, det var enbart för kortet. Klänningen har jag haft i dag men till jeans, de sistnämnda kastade jag av mig för fotografiet – sedan tänkte jag att ”va f-n, jag har ju snygga ben, ut med kortet på webben”.